Hur hör intuition ihop med att ha en bra relation till sin hund?

Hur en väl utvecklad intuition och "hundskap" hör ihop, enligt mig. 

Ibland måste man koppla bort alla metoder och utgå ifrån hur din unika relation fungerar och ser ut med din unika hund och individ. Förtroende är såklart A&O men det byggs och ser också olika ut beroende på individ. Jag som människa äger att ansvar för att mitt djur ska utveckla en god självkänsla, få utlopp för sin potential och kunna lita på mig som människa. Om jag bara hade kört mjuka förhållningssättet hade Akita bitit sönder mer än kläder och att avleda fungerade sällan. Jag märkte också att hennes skärpa triggades igång lätt. Jag valde att fokusera mest på energi, tydlighet och rätt vägledning och tror mer på det istället för tekniker och traditionella metoder, balans är viktigt. Tydlig och stabil energi men lika vänlig för det. Jag ska inte behöva bevisa ett skit vem som bestämmer på det fysiska planet. Om jag är någon hon skulle varit rädd för hade jag nog inte levt om 3 år (kanske inte riktigt men ni förstår). Jag tror därför inte på att bryta ner en individ för att få en bra relation. Hur kärleksfullt är det? Jag tror på att ha mött sig själv så man kan möta dem i alla deras sidor och lära sig längs vägen.

Akita har hög energi, hon är definitivt en alfahona. Jag står bakom de som påstår att hundar värderar oss i energi. Ledarenergi (trygghet) vs följarenergin. Jag förespråkar ständigt inre arbete om du har hund för djurens bästa. Jag har behövt möta Akita enbart utifrån hon fungerar, precis så som jag anser att bör möta alla individer, men sällan har jag mött en så utmanande individ i hund. I närvaron finner du individens unicitet, att lyssna in är så stort och att våga agera i din riktning. Allt engagemang har bara stärkt vår relation och jag skulle inte vilja vara utan någonting. Vi är här för att utvecklas tillsammans. Jag har behövt möta Akita enbart utifrån hon fungerar och jag vet att varje individ som har stark påverkan i våra liv är menade, oavsett hur tufft det kan vara.

"Allt engagemang du lägger på din hund eller annat husdjur stärker bara kärleken".

Jag vill också tala om det här med felbeteenden som vi kallar dem, hade dessa uppkommit i djurvärlden? Nej. Så på vilket sätt kan det vara som så att jag förmänskligar min hund på det sätt att ett behov missas så han/hon behöver göra något som är ogynnsamt i vårt "människoliv"? Hämta hem dig i din egen kärna innan du lyssnar utåt. Hundarbetet påminner mig därför väldigt mycket om personlig utveckling. Energiarbete gynnar oss inom både djur- och människovärlden.

Jag anser att vi gör djuren, i detta fall hundar, en tjänst om vi kollar mer inåt än utåt. När jag och Akita har en fin "dans/samarbete" har jag alltid haft en bra känsla inom mig själv först och laddat på mig och ser till att jag är stabil, i den mån det går, varje dag. Djuren har inte bett om att få komma in i våra liv, vi har en uppgift att de ska se oss som kanonbra indiivder att ha i sina liv. Matte/husse ska vara den roligaste jag vet och den jag föredrar att hänga med plus att min människa ordnat ett strukturetat liv åt mig. Lever vi upp till det?

Jag tror på att hämta hem sitt eget unika ledarskap innan vi tar in för mycket utifrån som kanske inte fungerar för våra förutsättningar. När jag leder mig själv väl, kan min hund ta efter den genuina drivkraften.

Ps. Besök gärna vår Youtube-kanal här