Djur söker inte

Djur lever enkelt, djur söker inte, de bara är och upplever. Djur är närvarande. Vi behöver inte söka för att finna vårt rätta jag. Vi ÄR det redan. Om vi letar och letar och analyserar och analyserar utan något stopp är det lite som att leta efter glasögonen medan du har dem på dig, klart du blir mer förvirrad av det. Jag förstår mer och mer varför djur är mina läromästare och varför vi får så fin balans och harmoni tillsammans. Jag har alltid gjort inre resor, men först på senare år som jag insett vilken effekt och närvaro djur har på mig och vice versa. De påminner mig om något. I närvarons stunder finns plats för total glädje, lek, fokus. Jag har alltid haft djur som mitt hem, men var inte redo för att hitta tillbaka till den delen av mig själv förrän senare. Jag kan ångra att jag inte missade en del av mitt djurintresse under tonåren när destruktivitet blev viktigare, men det gynnar mig inte att tänka så, det finns en mening med det mesta. Om jag inte levt ut den andra delen av mig själv hade jag inte fått alla fina insikter och trygghet inom mig som idag expanderat mer än när jag var liten. 

Din egen känsla av närvaro, när du känner in den, ger dig en långt mycket kraftfullare effekt än vad någon helgkurs inom personlig utveckling någonsin gett mig. Om ditt mående inte blir bättre år efter år ju mer du processar, ju fler retreat som du åker på, tror jag du bör avbryta sökandet och arbeta mer med att jorda dig, jobba med enkelheten och närvaron. Den kraft av stillhet som alltid finns inom dig. Jag är inte sådan som tycker djur ska läka oss, jag är för ett samarbete. Min inre trygghet står jag själv ansvarig för, men när jag märker att jag växer i den ser jag det direkt ifrån djurens respons, det var så min nya resa började med djuren.

Tack älskade moder jord för du gör mig så levande, tack älskade Akita och alla djur för ni får fram det bästa ur mig, tack så skyddad och älskad jag är som lever i frihet tillsammans med mina medmänniskor, tack livet för jag får uppleva dig djupare för varje dag. Tack mig själv för jag väljer närvaro och tar hand om allt som växer och lever.

Så tacksam för stillheten som livet erbjuder.

Detta kanske låter konstigt, men jag lyssnade på en katt för en tid sedan som kommunicerade och beskrev att det var okej, ibland går vi djur ner till jorden för att finnas till där för vissa utvalda människor, vi får inte riktigt leva så fria som vi vill men det är okej, en del andra katter har andra uppdrag som är meningsfulla, våra uppdrag ser ut på olika sätt, min matte är väldigt självständig så jag får leva ut min potential. Det finns mycket energier i Stockholm, jag trivs inte riktigt här men det vet matte, jag vill helst ut på landet där är det lugnt, dit åker vi ibland, matte när ska vi dit nästa gång? Jag vet en katthona som aldrig får komma ut, men hon säger att hon valt det livet själv. Matte är klok, nu vill jag ha tonfisk, kan du ta det till mig?