Booboo, Buzz... ett kärt barn har många namn

Hej på er!
När jag tidigare idag kikade igenom lite bilder fann jag flera på denna godingen. Detta är den underbara bullterriern Booboo som jag har haft förmånen att passa ett flertal gånger. Han är världens goaste. Sedan jag skaffade Akita har det inte blivit att jag passat andras hundar lika mycket längre. Såklart saknar jag alla godingar som mitt hjärta fastnat för, men allt har sin tid och som djuren lever jag väldigt mycket i nuet nu för tiden. Att jag är en hundmänniska ut i fingerspetsarna har jag vetat sedan långt tillbaka, så självklart var egen hund ett givet alternativ när tiden nu varit rätt.

Åter till Booboo... Jag kände inte till rasen tidigare då jag inte träffat bullterriers så många gånger i mitt liv, men alltså wow! Vilken charmig och personlig ras som har massvis med humor! Jag tycker visserligen Rottweilers påminner en del om dem på många sätt. Stora bebisar med mycket humor, bus och spring i benen men också stora portioner mod och självsäkerhet, i de flesta fall i alla fall. Det är dock en sak som verkligen skiljer dem åt, en bullterrier är en bullterrier och en rottis vill mycket mer vara sin ägare till lags. En bullterrier kör mer sitt eget race men det är det som gör som så himla charmiga. Jag minns att Peter, Booboos ägare, i början sa till mig att ibland kan det vara så att han får för sig att han kan halta och då inte vill gå på promenad. Det stämde mycket riktigt, nog tvingade jag faktiskt ut honom ändå, men en bullterrier visar tydligt att nej tack nu tvärvägrar jag och låtsas halta och allt annat skit de hittar på för att få sin vilja igenom. Men är man bara bestämd ger de såklart med sig, men bara en sådan sak liksom... hur roligt är inte det? Jag gillar hundar som har en egen vilja och är personliga. För att inte tala om bullterriers självförtroendet... Åh, denna ljuvliga ras. Andra hundar som jag passat brukar första gången de kommer hem till mig känna av och kolla runt lite först innan de vet om de gillar mitt ställe och mig. Precis som att man kollar av läget när man kommer in i en grupp med nya människor. Men bullterriers, icke! Booboo tog för sig av soffan direkt första dagen, det var verkligen "tja soffan dig paxar jag!" Struntar fullständigt i det där med att "känna in" utan kör rakt på som den burdusta ras de är. Jag skulle kunna skriva en hel roman om honom... älskat honom sedan dag ett! 



Visst ser man hans söthet genom bilderna!? :)


Kommentarer

Populära inlägg