Idag skriver jag om hur beroende jag var av yttre bekräftelse under mina tonår.

Här kommer några rader:

"Jag har alltid fått höra att jag är söt, jag trodde inte på det själv men jag levde verkligen på att vara söt/snygg och vacker. När folk kommenterade mitt utseende på ett positivt sätt, blev jag tillfredsställd. Då mådde jag som bäst! Mitt liv gick alltmer ut på att se bra ut. Jag tänkte på det konstant. Det kom att betyda mer och mer och till slut var det de enda jag tänkte på.. "

Just nu pirrar det i kroppen. Det börjar bli verkligt, att jag snart kommer ge ut min första bok. Tänk, känslan av att ge ut en egen bok. I samband med boksläppet kommer jag att föreläsa om "Min bästa resa", som förhoppningsvis kan hjälpa andra att bygga upp självkänslan som jag gjort.

Det känns som att livet inte kan bli bättre!