"Don't give a fuck!" - Livsglädje eller anpassning? Ditt val.

Egentligen vänner, vem tusan har tid med att inte vara äkta? Vem har tid med att hålla tillbaka sig själv? Låt dem få se vem du är och vad du står för. Jag vet många som tänker och anpassar sig för mycket. Många tycker jag tar för mycket plats eller samtycker inte alls med vad jag står för. Det måste få vara så! Vi är alla olika och det här med sociala medier, vem anpassar du dig till i så fall? Om du inte kan vara dig själv riktar du dig till fel målgrupp tycker jag eller om det gäller privat så har du i så fall fel umgänge. Jag vet en del som växt ifrån gamla vänner men ändå har kvar varandra på Facebook och har spärrar inombords som undrar vad det gamla kompisgänget ska tycka. På riktigt! Släpp taget för tusan! Vi expanderar, låt dem hänga på eller välkomna avföljningar. Det är inga konstigheter.

Det var ett tag sedan jag själv slutade bry mig och ni anar inte vilken befrielse det är. Jag har nog aldrig känt mig så fri i mig själv som nu, även i min professionalitet.

Fuck jante! Lägg ut all din framgång och lycka! Höj er själva och LYFT! Både dig själv och andra! Var för tusan allt annat än lagom så du i alla fall inte ångrar dig för det. Lika mycket som jag själv tar plats bjuder jag in andra till att göra detsamma. För vad ska vi komma ihåg!? "Jo, jag levde ett ok liv, lite på bekostnad av mig själv men jag passade in och höll mig inom ramen för normen i alla fall", eller: "fan vad gött jag mår i mig själv. En del ogillade mig längs vägen men gud vilket härligt liv jag levt!"

Varför jag skriver detta är för jag träffar massvis med människor som både vill komma igång med sina verksamheter för att våga följa sin passion och andra som allmänt har budskap som ska ut men inte vågar visa sig offentliga. Andra vill bara allmänt vara mer fria i sig själva och uttrycka det. Alltså detta mina vänner gäller egentligen allt - hårfärg, klädstil, åsikter, utbildningar - whatever. Låt aldrig rädslan stoppa dig och låt för sjutton ingen ta stoltheten ifrån dig. Har du koll på ditt syfte och gör handlingar i kärlekens namn är detta ALDRIG fel. Förresten så är det betydligt mer underhållande att hänga med människor som vågar snacka, uttrycka och leva fritt.

Och det här med att anpassa sig socialt. Om jag sitter i en grupp och inte har något att säga har jag inga problem med att vara tyst ett helt möte. Detta kan tolkas i att jag är blyg eller irriterad, inget av det stämmer. Jag har bara inget att tillägga eller så tycker jag diskussionen är så meningslös att jag hellre håller tyst. Andra gånger blir jag taggad till tusen och då kan munnen gå i ett.

Många kan därför tycka jag verkar märklig för människan som fri själ upplever människor som älskar att kategorisera att de inte kan placera in i ett visst fack och fasiken vad jobbigt det blir då.

Och OM någon blir arg för något du säger eller lägger ut så har du i vilket fall gjort dem en tjänst, så brukar jag tänka när jag omedvetet råkat provocera någon. Förmodligen väckte jag en sida i dem som de själva behövde titta på eller föraktar. Ilska betyder alltid hot. Det är vårt första försvar mot något som kan vara viktigt eller känsligt för oss. Inga konstigheter, vi kan både inspirera andra till att leva fritt som vi kan råka provocera de som inte riktigt är redo än att släppa taget om sina pansarvagnar. Båda alternativen handlar ju om att göra skillnad och väcka något i människors liv. Så det får vi väl vara nöjda med. 😉

Jag säger inte åt någon hur den ska leva, påminner bara om känslan i att göra sin själ fri och levande igen. För jag tror faktiskt vi alla tjänar på att bli lite mer laidback och inte ta oss själva på allt för stort allvar under dessa år vi har här.