Katrin Zytomierskas uttalande

"Det man klagar på hos andra, ogillar man hos sig själv."

Precis som så många andra kan jag inte låta bli att kommentera Katrin Zytomierskas inlägg. 

Katrin, det har ingen betydelse vem som lagt ut en bild på en person och om det var en reklambild som kritiserades. Det är aldrig rätt att kommentera någons utseende och vikt på ett nedlåtande sätt. Oavsett vad som sägs i kritiken säger det mer om betraktaren än det utvalda offret. Det är oförsvarligt lågt av en offentlig person att uttrycka som sig som Katrin gjort och jag hoppas verkligen att det var ett misstag som hon ångrar.

SATS reklambild är ju hur bra som helst! Vem vill inte gå till ett gym där alla är välkomna att träna hur man än ser ut? Det ska vara kul att träna och samtidigt ska man må bra. Målet behöver inte, och bör inte i de flesta fall vara att få en så slimmad kropp som möjligt. En viktig ingrediens i ett lyckligt liv är att vara glad och trivas med det man gör. Att njuta och vara nöjd leder till harmoni och bättre självkänsla.

Nyligen kom en forskning som visar att det ofta är mer hälsosamt att vara normalt "mullig" än "size zero”. Katrin borde förstå att hon som offentlig person kan få allvarliga konsekvenser och att alla inte eftersträvar en trådsmal kropp. Jag har själv haft anorexia och vet hur man påverkas av kändisar som uttrycker som Katrin. Många jag träffat kämpar för få bukt med självdestruktiva beteenden på grund av sin sjukdom som i vissa fall slutar med självmord. Katrin bryr sig förmodligen inte om hur illa hon gör andra människor och vilka effekter hennes uttalande kan få.

Kan det vara så att Katrin faktiskt har en del ätstörningssymptom som hon försöker dölja genom att hacka på andra? I de tidigare faserna på vägen mot anorexi kan det yttra sig så. Det vore intressant att höra vad hon skulle säga om hennes eget barn var på väg att svälta sig till döds, för att han fått en helt fel bild av vad som är viktigt i livet. Kommer Katrin inte att tycka om sina egna barn om de, ve och fasa, skulle bli mysigt mulliga?

Att försöka framstå som bättre och snyggare än andra genom att klandra ner på andras utseende är inte bara lågt, det är ohälsosamt. Jag läste ett intressant inlägg igår där det stod: "Du blir inte längre genom att hugga huvudet av andra."

Hur kan man ha den utomordentligt dåliga smaken att klaga på att en tjej i reklambild ser nöjd ut? Katrin skrev med anledning av Joesphines reklambild: "Här står Josephine 33 år gammal och ser nöjd ut. Josephine har tränat på SATS i 13 år och så här ser hon ut efter det. Josephine tycker att det är lämpligt att stå helt osminkad med stripigt hår och övertydligt svettiga kläder på en reklamaffish för SATS för på det viset visar hon minsann att hon är nöjd som hon är."

Josphine utstrålar precis den glädje och självkänsla som gör åtminstone mig glad. Hon är jättefin och vacker! Hon har en självkänsla och ett utseende som hon ska vara stolt över. Katrin är däremot bara nöjd så länge hon är smal. Jag skickade ett mejl till Katrin förra veckan och tipsade henne att träna sin självkänsla lika mycket som sin kropp, det verkar ha blivit lite obalans mellan in- och utsidan.

Apropå Katrins artikel läste jag denna kommentar igår: 

"Denna otäcka kvinna har en butik med LCHF produkter. Hon hyllar denna kost som om den vore svaret på meningen med livet. På henne verkar den inte enbart ha tagit fettet på kroppen utan hjärnan verkar ha tagit en smäll på köpet. Empati-centrum måste blivit skadat på något sätt när man har den människosynen hon har."

Katrin! Naturligtvis ångrar du det du skrivit och jag är övertygad om att du innerst inne är en go tjej som bara inte är helt i balans mellan in- och utsida. Dementera, kommentera och gör rätt! Vill du ha hjälp på vägen kommer jag gärna upp till Stockholm och pratar lite om hur man kan träna insidan. Passar med detta på att önska dig all lycka till framöver!