Släpp fram dig själv!

Det är så lätt när en pratar om det kärleksfulla ledarskapet och andlighet att många förknippar en med flum och rosa moln. Jag kan tala om för er att detta inte är en väg jag önskat eller bett om. Det är ingen väg jag längtat efter att leva i. Det är något som många av oss föds med, en del påstår alla och jag är en av dem. Däremot kanske inte alla tar sig an uppgiften att utforska dessa dimensioner av sig själva under denna livsstil, men det betyder inte att de inte har förmågan att gå in i "det". Alla är i det till och från också i livet, i en dels liv råkar det bara vara en livsuppgift att följa den där förbaskade kraften uppifrån. Det är en stark resa, går att jämföra vid att tillfriskna från mina ätstörningar, men detta kräver mod på ett helt annat sätt. Du behöver bryta upp med så ofantligt mycket, helt enkelt allt som inte längre står i din sannings väg. Allt du sopat under mattan behöver komma upp, alla människor, platser eller sammanhang som inte du inte kan stå bakom längre behöver gå ur ditt hjärtas port och ta sig ur ditt liv. Allt blir synligt, ditt fysiska liv och ditt inre. Det är fantastiskt, men såklart ser inte resan och inläggen som sedan blir kärlek sällan så spikraka ut en del kanske kan få uppfattningen om. Jag vill lyfta alla som arbetar med detta och kommer fortsätta att göra.

Det är några av oss som tidigt i livet bara VET, vare sig vi vill eller inte, att vi har detta med oss in i detta liv. Vi visste inte då exakt vad det var men vi visste att det var något vi kände som andra inte kände. Det är rent ut sagt "pain in the ass" att kliva in fullt ut i sanningens väg, kärlekens väg. Att acceptera sin gåva kan vara det läskigaste du någonsin gjort, men du kan aldrig misslyckas när du ger budskapet om den högre visdomen vidare (inspo från Dagens Text jag läste i morse).

Det låter ganska mjukt och fint med vissa kanaliserade inlägg, men den personliga processen dit är sällan mjuk, den är rå och fruktansvärd enligt mig själv i alla fall. En del människor som accepterat sin andlighet nämner ibland resan till där de står idag, andra inte. Det spelar mindre roll, jag menar bara att förminska inte ljusarbetares, andliga budbärare och olika mediums arbeten för deras kraft och livsuppgift. Det vi inte upplevt själva ska vi vara väldigt försiktiga med att döma.

Jag är själv på väg att accelerera in i min kraft och det är allt annat än härligt. Jag har aldrig tidigare behövt visa så mycket mod inför mig själv som nu. För detta är inget självklart, att tillfriskna är nästan ett krav från omgivningen vilket är superbra, men att sedan leva fullt ut i din sanning är inte lika självklart för mångas anhöriga (läs: endast ett exempel). Det fantastiska är att vi vet att det finns en kraft som vägleder oss hela tiden, den som jag precis skrev om i föregående inlägg. Det gäller bara att lita på den där klara rösten inifrån och budskapen uppifrån som skriker högljutt för att bli lyssnade på.

Mirakelarbetare processar ofta djupt, du kan inte lära ut något du inte själv upplevt eller tagit dig till. Det är en naturlig väg, en av mina är också att skriva om dem. Tack universum för all tillit jag blir tvungen att visa mig själv och er nu, tack för den klarhet ni av det gör mig i mina beslut och handlingar. Tack för ni hjälper mig att äga min egen kraft för att ge den till andra. De dem vill säga nu är att du som läser detta just nu också ska våga följa flödet, hänge dig och bara hänga med. Tillåta fingrarna eller kroppen, på vilket sätt din kraft nu visar sig, visa dig vägen. Det r inte du som ska visa vägen, låt dem visa dig vägen via dig och din kropp. Det räcker med att kämpa emot nu. Ge dig hän för att kunna gå mot den riktningen som du är menad till att följa.

Ps. Japp jag har skaffat mig en liten goding som ovan.