... Barbro säger till mig att jag får sätta mig var som helst. Jag försöker välja ut en plats i denna obehagliga ring, som ger en onaturligt lugn känsla. Mamma och pappa sitter redan, så jag väljer att sätta mig mellan dem.Stolen är skön men med min nervositet blir allt annat än skönt. Jag är spänd som ett bälte. Alla kollar på mig, måste påminna mig själv att det är mig det handlar om. Finns inte mycket att säga om rummet, väldigt kalt. Ett bord med papper på, ett fönster som man bara ser en buske utanför. Tapeterna är neutrala, beige- vita, någon liten tavla och en lampa finns också i rummet. Detta känns inte bra. Är det för att jag aldrig varit med om detta innan eller att allt handlar om mina ätstörningar? Jag vet att dessa människor bara vill hjälpa mig men att kvinnan just låser dörren gör stämningen ännu mer spänd för mig. Alla i BUP personalen ser så lugna ut. Mamma ser jag dock rakt igenom, hon är lika nervös som jag den stackaren. Hon gillar inte sådant här, det vet jag om, att allt handlar om just mina problem gör henne ännu mer ledsen, hon är lite känslig min mamma. Jag är ju hennes lilla kyckling barn. Pappa tycker nog inte detta är väldens trevligaste heller men han har ett starkare skal. Han visar inte det, han försöker göra det bästa av situationen. Tur att han kan sköta snacket, för mig och mamma är det som att munnen är hop klistrad....
Kommentarer
Skicka en kommentar