Högkänslighet hos hundar

 Hej allihopa,

Jag har länge funderat kring det här med stress, energi och högkänsliga hundar. Det är så lätt att blanda ihop hundars stresspåslag med glädje, vilket jag tycker är synd då det blir väldigt påfrestande för hunden att alltid gå upp i så hög energi exempelvis när det kommer besök. 

Min egen hund Akita (en rottweilertik för de som är nya här) hade extremt mycket energi som liten, hon är en väldigt livsglad hund men mycket av den energi hon gick upp i tidigare handlade bara om stress. Jag skulle varit mer bestämd från början och inte låtit så många människor hälsat på henne, även om jag sa nej under promenad gick människor ibland fram utan att jag ens sagt att det var okej. Idag är det mesta av den energin borta och hon är mycket lugnare. Jag märker en tydlig skillnad på henne, hon bryr sig inte om när besök kommer som hon inte känner men hennes "favoritmänniskor" vill hon gärna vara med och hälsa välkomna och det tillåter jag henne att göra på ett lugnt sätt. Denna energi hon gick upp i tidigare handlade inte bara om det typiska valpstadiet, utan mycket har handlat om hennes högkänslighet, hon är extrakänslig för energier och sinnesstämningar, precis som vi människor är med detta personlighetsdrag. Detta innebär att jag som ägare behöver vara väldigt tydlig och trygg i livet tillsammans med en högkänslig hund. Då det är en del vakt i rasen är de på sin vakt och i naturen väldigt uppmärksamma på detaljer och när saker inte ser ut som vanligt på promenaden, men jag märker en viss skillnad i energin på henne och andra rottisar. Det är väldigt charmigt tycker jag och inget jag vill ta bort, hon är mycket av allt. Däremot minns jag när jag träffat andra hundar som också är högkänsliga att en otydlig och inte kärleksfull och tillfredsställde vardag blir väldigt tufft för dessa individer som blir rena nervvrak till slut. 

Jag hade en annan hund för ett år sedan hos mig som jag märkte det tydligt på, därför försöker jag vara noga med att inte låta Akita leka med för många andra hundar, inte vara med och hälsa på alla människor, Akita ska inte känna att hon ska ta ansvar i de sociala situationerna, det kan göra vilken hund som helst nervös. Som tur är har Akita en god självkänsla, man märker att hon är trygg i sig själv och ensamhetsträningen behövde jag knappt träna på (vilket förvånar mig) men hon är en fena på att gå till ro när jag ska göra något annat eller åker hemifrån. Min uppgift är att det ska förbli så. 

Matcha din hund med din energi

Alla hundar har olika energinivåer och därför brukar man ju säga att man bör ta en hund som har en energi som passar en själv. Jag tror också det är viktigt att reda ut vad för energi vi pratar om, en energi som handlar om att hunden egentligen är högkänslig och "samlar energi på sig" i olika miljöer med intryck eller en som föredrar en aktiv vardag och är en högenergisk individ i sig själv. Jag får ont i magen när människor skrattar åt sina hundar som blir totalt tokiga så fort något händer, de hoppar upp och ner i soffan eller på gräsmattan, en bekant sa en gång till mig "men släpp henne, hon vill ju bara leka" - nej, hon är superstressad och vet inte hur hon ska hantera situationen, sa jag. Personen höjde ögonbrynet och gick ifrån. Varför har vi människor sådant behov att använda hundarna att skratta åt? "Åh hon är ju så rolig när hon gör sådär", vadå sådär? Självklart är våra fyrbenta roliga men vi ska aldrig skratta åt dem på vår bekostnad, Akita tyckte det var roligt i början att leka med andra sedan blev det för mycket stress och vi drog ner detta ordentligt och idag är det inga problem att möta andra hundar för det betyder automatiskt inte lek eller stress längre för henne. När vi släpper ihop hundar och de är vana att leka i hög fart vänjer dem sig ofta vid detta och trots om de har ont eller liknande så kickar deras förväntning igång och det leder bara till mer stress. Alla situationer du upprepar med din hund registreras i deras hjärna. Jag och Akita har som vana att efter morgonpromenad köra rehab och sedan busa lite och sedan gör jag mina bestyr och hon vilar, det roliga är att ibland när jag leker med henne före rehab tittar hon på mig som om något är fel, haha. 

Aggression kan också väckas av högkänsliga individer om vi inte lär oss att känna in dessa själar rätt. Jag tror på mycket motion men om vardagen i sig innebär stress för hunden så räcker det inte med att tillgodose motionsbehovet om din hund till och med är högaktiv i sin naturliga miljö. Ibland kanske det är bra att ta med en hund till olika platser, ibland inte. De anpassar mycket efter våra liv, men jag tycker det är viktigt att göra ett så naturligt hundliv för våra hundar som möjligt, vem hade mått bra av att ligga på soffan hela dagarna? Vi är också en djurart som är gjorda för att röra på oss och vi har också en del av befolkningen som är högkänsliga och denna egenskap var viktig för att upptäcka fara på långt håll förr i tiden. Det finns inget som säger att valpkurser är bra för alla hundar, beroende på vilken individ du har framför dig kan det göra stor skillnad vilken tid i individens mognad som du går på den där kursen. 

Barn som lever rövare på skolgården för att de inte får vad de behöver skrattar vi inte lika mycket åt, vad är då skillnaden? Det är inte naturligt för en hund att vara i för hög energi för många timmar om dygnet, inför tävling eller annan sport kan det vara bra med lite stress men annars tycker jag det är viktigt att våra fyrbenta får leva ett så stressfritt liv som möjligt. 

Detta förklarar också varför det varit extra viktigt med ett mjukt sätt att uppfostra och hantera Akita. När jag väl säger ifrån gör jag det tydligt men annars bemöter jag henne i lugn energi för annars är det lätt att raser som rottisar kan gå över i skärpa om energipåslaget blir för högt, det är min åsikt i alla fall och vad jag sett på Akita. Om jag går fram till henne bestämt och säger "den där trasan är min!" funkar det inte, men om jag mjukt sänder lugn energi till henne så hon inte behöver gå in i försvar kan jag 9 av 10 gånger ta det olämpliga hon har i munnen. Gör själv ingen grej av det du inte vill förstärka. Jag har gjort en del missar med Akita men så är det väl alltid med din första egna hund, om jag lite tidigare hade lyssnat inåt istället för att lyssna på alla som sagt att man måste visa en rottis vem ledaren är hade jag kunnat ta grejer lättare samt låtit andra saker rullat på bättre men jag är stolt över det vi åstadkommit idag och kommer aldrig gå in i "jag vet bäst" - metoden. Jag vill bara ha som vision att fler ska upptäcka det magiska i det kärleksfulla samspelet med din hund. Jag tar aldrig i Akita på ett negativt sätt utan visar med min kropp vad jag vill och det fungerar mycket bättre. Nu kom jag in på ett annat ämne här i slutet kände jag, men vi stannar så för idag. Detta var lite om mina tankar i alla fall kring högkänslighet och hundar. 

På bilden är Sivert, en dalmatinhane som vi brukar stanna och prata med ibland och som bor i byn.