HUND 360

 Hej alla fina, 

Jag går en hundutbildning just nu för Hundutbildningsgruppen. Det är bland det bästa jag varit med om, äntligen en kurs där man får tänka själv och inte bara rätta sig i ledet. David Selin är läraren och nog för jag tycker han är klok men han vänder olika studier mot varandra och tar hål på mycket myter vi lever efter idag kring hund som inte har någon som helst tyngd eller forskning kring. Vi går tillbaka i tiden till hur hund skapades och varifrån hunden kommer, varför det är otroligt viktigt att förstå det och inte förmänskliga sin hund eller tro att dom inte har känslor precis som vi. För det har dom. Kanske var det lättare för att tro att hunden inte hade känslor för att kunna vara fysisk hård mot den. Vi eftersträvar "lätta hundar" idag i alldeles för stor utsträckning tycker jag, vad är egentligen en "lätt hund", återigen - för vems skull skaffar du hunden? Låt den få vara hund! Det var lättare för att skrämma en hund till lydnad än ge den den tid som behövs för tillit och relation. 

Jag älskar utbildningen just för att det är för hundens skull, inte bara våran. Att hunden ska må bra är det allra viktigaste för mig och denna utbildning bekräftar så mycket av det jag redan tänkt och känt inom hunderiet. Allt handlar om relationen och någon rangordning finns det inte. Hunden vill ha samspel, det är människan som kickar i både hämnd, straff och dominans för vi har maktkamper emellan och kör härskartekniker - hundar gör inte det! 

T ex den klassiska tron om att mamman byter sina bebisar. Nej, en mamma man inte vill ha i avel gör möjligtvis det när hon inte kan uppfostra på annat sätt. Men det är ju på samma sätt med oss människor, en sådan mamma misshandlar i princip sina barn till lydnad. Är det vad vi vill eftersträva? Tikar markerar givetvis när bebis är där den inte ska vara men biter gör hundar överlag VÄLDIGT sällan! Dom söker inte konflikter som vi så återigen står man som ett frågetecken inför mänskligheten. Vi är lika djuren för mycket här handlar om sunt förnuft, hunden bör vilja lyda mig av egen vilja och motivation för vi har en god relation, precis på samma sätt med oss. Så jag tror inte det handlar om att förmänskliga men att förstå vart i våra beteenden är vi lika hundarna och vart skiljer vi oss? Den tiken som biter mer än uppfostrar är ingen man vill ha i avel. Tikar är oerhört vårdande mot sina bebisar. 

För förmänskliga tror jag som sagt inte på, utan förstå alla hundars beteenden och hur deras hjärna fungerar för att få resultat med din hund. Och det går tillbaka till något så självklart som tillit. Allt handlar om det. Men människan gör inte upp med sina rädslor eller kontroll när hon skaffar hund så därför blir det problem, om du är rädd för saker din hund ska göra kommer du ibland skapa det beteenden just på grund av din rädsla. 

Vi fokuserar mycket i kursen på problemhundar. Kursen bekräftar också mycket det jag tänkte på tidigt, är traditionell valpskola verkligen det bästa i den åldern för en ung individ? Det är för mycket överstimulerade valpar vi ser snarare, så är det ju aldrig med oss. Låter du dina barn spela fotboll tre dagar i rad och sedan sätter dom i skolbänken efter det utan någon vila tror jag inte dom lär sig så speciellt bra. Varför tror vi det är annorlunda där? Min Akke var superstressad på valpkursen så vi slutade efter andra gången, det var inget för oss. Hon var med mig i dagarna så även om hon sov mycket så var det alldeles för mycket intryck med valpkurs för henne. Och det som irriterade mig mest var människors otroliga behov av att härska även på valpkurs. Sådant orkar jag inte med. Och varför ska en modell gälla för alla? Skulle jag behandla alla mina klienter på precis samma sätt utan att ta hänsyn till hur olika individer dom är är jag ganska övertygad om att människor hade slutat gå hos mig.

Det är vi människor som är problemet (ursäkta) inte djuren. Så lät oss göra upp med vår inre skit innan vi skaffar hund eller ens bör vara med hund och lära dom något. 

"Det som inte tål att ifrågasättas håller inte" - David Selin

Vi vill bli lyssnade på och respekterade som de vi är, men varför behandlar vi då hunden som att den bara ska acceptera allt vi gör? Respekten bör vara ömsesidig. Hunden ska inte behöva lida för vår skull!!

Tänk att få vara i en grupp med människor som har samma kärleken till hunden och en genuin vilja att förstå hunden, inte bara bli av med de "jobbiga" beteendena som för övrigt inte är hundens problem utan våra eftersom vi inte kan läsa signalerna. Hur ska vi få hunden att både göra som vi vill och må bra om vi inte vet varifrån beteendena kommer?

Om någon helg igen fortsätter utbildningen och jag är mer än nöjd.

Det är lite som med människovärlden, köp inte rakt av vad experterna säger. Ändå är det så lätt att rätta sig i ledet. Jag sa precis att Akke blev stressad av valpkurs, hell yes. När hon blev lite äldre och jag slutade lyssna på andra försvann det jag upplevde som problem. Så länge vi försöker förebygga och ta märgben osv för att vi är rädda för aggressivitet skapar vi den mycket mer ofta än vad vi förhindrar den, det lärde jag mig inte minst med Akke.

I varje situation Akke inte lyssnat på mig har det handlat om att jag inte varit hundra procent närvarande där och då och kunnat läsa av om situationen gör henne stressad, osäker eller rädd. Om jag åtgärdar det och lyssnar på henne försvinner problemet. Varje promenad jag är närvarande på har vi inga som helst problem, hon får enorma berömmelser av alla pensionärer vi dagligen möter som gärna stannar till, men om det är en dag jag har någon samtidigt i luren och inte är tillräckligt uppmärksam (vilket jag försöker undvika givetvis men så klart händer det) kan jag missa om hon hinner känna osäkerhet inför en hund längre fram. Så inget är svart eller vitt, det viktigaste för mig är att Akita får känna att hon är hund i så stor utsträckning det går och accepterad precis för den hon är. Jag vet att jag har en otroligt lycklig hund i mina händer. Och vår relation är allt.

För visst skaffar vi väl hund för att dom ska må bra? Inte bara vi? Hunden ska väl vara lycklig och VILJA lyssna på oss, och det är min dagliga uppgift som hundägare att se till att det blir så.

Jag förstår inte hur hundar kan öka i samhället samtidigt som vi förbjuder dom så mycket till att vara hundar. Här får dom inte vara den tidpunkten och där får dom inte vara lösa den tidpunkten. Jag förstår att det är gött att ha hund i Norrland, där ser man dom i alla fall mycket mer fria. :)

Jag har ganska fri uppfostran på Akke och när jag började med det fick jag en fantastisk hund. Hon vet när jag inte sätter en gräns utan hon får hoppa upp i soffan och hålla på men hon vet också när jag inte vill att hon gör det, men jag sätter bara krav om jag måste. Annars är hon fri och hon är det mest fantastiska jag har och lyssnar som aldrig förr. Det är det många som inte tror men så är det faktiskt :) Hon lyssnar mycket bättre nu när jag mjuknat och behandlar henne som en respektfull individ, såklart älskade jag henne överallt annat när hon var valp också, missförstå mig inte, jag har inte slagit min hund men jag var hård som de sa att man skulle vara mot rottisar men kände direkt att jag kommer inte vilja uppfostra henne så. Så det slutade vi med snabbt men visst tappade hon respekt för mig då för hon kände att jag gjorde mig till, jag är inte dominant utan mjuk men trygg i mig själv och det är när jag bara är mig själv som hon känner: yes nu kör vi matte! nu känner jag igen dig! nu vill jag lyssna på dig!

Så om du vill ha den djupa kontakten med din hund som jag förespråkar så börja jobba med dig själv och din egen självkänsla - det är då du släpper fasaden inför din hund och kan få en fantastisk kärleksfull relation med ömsesidig respekt och en kommunikation som sträcker sig längre än du tidigare trott var möjligt.